Kursen:
Modern tillämpning: Mobilstudie
Uppgifter:
<aside>
📌
Utvecklingspsykologi undersöker människans förändringsprocesser från spädbarn till vuxen ålder, vilket hjälper oss förstå varför vi blir de personer vi är. Detta ämne berör oss alla eftersom det förklarar hur barndomsupplevelser formar våra vuxna personligheter, beteenden, relationer och förmågor.
Inom utvecklingspsykologin har begreppet "anknytning" en särskild betydelse – det beskriver det starka emotionella bandet mellan barn och vårdnadshavare. Detta är inte bara en fysisk närhet utan en djupgående relation som ger barnet trygghet att utforska världen, vilket är avgörande för barnets sociala och emotionella utveckling.
De grundläggande frågeställningarna inom utvecklingspsykologin handlar om att förstå ursprunget till våra personlighetsdrag och beteenden. Frågor som "Varför är vi de vi är?" och "Hur påverkas vi av uppväxt, arv och miljö?" står i centrum. Särskilt viktig är diskussionen om "nature vs nurture" (arv kontra miljö) – det komplexa samspelet mellan våra genetiska förutsättningar och miljöfaktorer. Genom att undersöka detta samspel får vi insikt i hur individuella skillnader i beteende, kognition och emotionell kapacitet uppstår.
Utvecklingspsykologin fokuserar inledningsvis på den tidiga barndomen eftersom denna period är avgörande för vår senare utveckling. Forskning visar tydligt att erfarenheter under de första levnadsåren skapar grunden för kognitiva förmågor, emotionell reglering och sociala färdigheter.
Forskning visar att tidiga samspel mellan barn och vårdnadshavare har långvariga effekter på hur vi formar relationer senare i livet. Därför börjar vi med anknytningsteorin, som ger en grund för att förstå hur tidiga relationer formar vår personlighet genom hela livet.
Anknytning är ett starkt känslomässigt band mellan människor, särskilt mellan barn och deras vårdnadshavare. Detta band går djupare än fysisk närhet – det handlar om en relation där barnet använder anknytningspersonen både som en trygg bas för att utforska världen och som en säker hamn vid oro eller rädsla. Denna grundläggande relation påverkar hur vi senare i livet bygger och hanterar relationer med andra.
<aside>
📌
John Bowlby utvecklade anknytningsteorin på 1950-talet. Hans teori beskriver hur barn bildar emotionella band till sina vårdnadshavare och hur dessa band påverkar barnets utveckling genom hela livet. Bowlby byggde sina teorier om anknytning på observationer av barn på barnhem, där han såg att kvaliteten på barn-förälder anknytningen spelar en betydande roll för framtida relationer och för barnets känsla av säkerhet.
Bowlby definierade anknytning som det starka emotionella bandet som utvecklas mellan barnet och dess primära vårdnadshavare. Detta band är avgörande för barnets känsla av trygghet och fungerar som en grund för utforskning av världen. Han menade att anknytningen är ett överlevnadssystem som evolutionärt har utvecklats för att säkerställa att barn håller sig nära sina vårdnadshavare för skydd och trygghet.
Bowlby var inspirerad av Konrad Lorenz som studerade prägling hos gässlingar. Med prägling (imprinting) menade Lorenz att ankungen utvecklar ett starkt band och följer föräldern. Lorenz visade att även om ankungen normalt präglades av föräldern så skulle de följa vem eller vad som helst som de först såg vid födelsen. Han demonstrerade detta när gässen följde efter honom och sökte efter honom när de ville ha skydd eller stöd.
Från Lorenz arbete hämtade Bowlby konceptet om kritisk period: den korta tid då barnet är biologiskt förbered att utveckla vissa beteenden och där miljön är kritisk för att denna utveckling ska ske (t.ex. språk, intelligens).
Bowlby menade att människor, såsom alla djur, har en serie inbyggda beteenden för att hålla föräldern nära så att vi är skyddade från fara och kan få stöd när vi upptäcker världen. Bebisen jollrar, ler, gråter och greppar efter objekt för att signalera att föräldern ska komma nära och ta hand om barnet. Dessa beteenden är alltså adaptiva - de kan anpassas, enligt Bowlby, då barnet får mat, stimulation och skydd.
Intressant nog menade Bowlby att mat inte var den primära grunden för anknytningen, som man kanske skulle kunna tro. Han hävdade istället att anknytningen baserades på relationen som främjar individens överlevnad, där skydd och kompetens ingår.