Vad är testeffekten?

Testeffekten, även känd som "retrieval practice" eller "testing effect", är ett vetenskapligt bevisat fenomen där aktiv återhämtning av information genom självtestning leder till bättre långtidsminne än passiv omläsning av materialet.

Historisk bakgrund

Fenomenet upptäcktes först av Edwina Abbott 1909, men fick större uppmärksamhet genom Henry L. Roedigers forskning på 2000-talet. I en banbrytande studie från 2006 visade Roediger och Karpicke att studenter som testade sig själva kom ihåg 50% mer efter en vecka jämfört med studenter som bara läste om materialet.

Vetenskapliga bevis

En meta-analys från 2021 omfattande över 100 studier visade att testeffekten ger en genomsnittlig förbättring på 35-40% i långtidsminnet.

När är testeffekten mest effektiv?

• Vid inlärning av faktabaserad kunskap
• När det går lite tid mellan inlärning och test (24-48 timmar optimal tid)
• När återkoppling ges på testet
• När materialet testas flera gånger över tid

Praktiska tillämpningar

Här är några beprövade metoder för att använda testeffekten i dina studier:

1. Flashcards: Skapa digitala eller fysiska flashcards för viktiga koncept
2. Självförhör: Skriv ner allt du kommer ihåg om ett ämne utan att titta i boken
3. Teach-back metoden: Förklara konceptet för någon annan
4. Practice tests: Gör gamla tentafrågor eller skapa egna övningsfrågor

Optimalt studieupplägg

<aside> "The single most important variable in promoting long-term retention is repeated testing."

• Henry L. Roediger III, Memory researcher

</aside>