Vad är klass?
Grupper i samhället - det har med makt och position, förutsättningar
Hur delar vi in männiksor i klasser? De flesta är överens om att ekonomiskt kapital är en viktig faktor när vi delar in människor. I sin enklaste form - de som har och de som inte har.
Men det går att nyansera det mer - t.ex. med kulturellt kapital, socialt kapital och symboliskt kapital.
Karl Marx såg klass som en grundläggande del av samhällsstrukturen och kopplade det till ägande av produktionsmedlen. Han delade in samhället i två huvudklasser: proletariatet (arbetarna), som inte äger produktionsmedel och måste sälja sin arbetskraft för att överleva, och bourgeoisin (borgarna, överklassen), som äger produktionsmedel och köper proletariatets arbetskraft. Klasskampen mellan dessa två klasser, enligt Marx, driver historiens utveckling och kan till slut leda till en revolution där proletariatet tar över makten.
Pierre Bourdieu hade en mer nyanserad syn på klass än Marx. Enligt Bourdieu är det inte endast ekonomiskt kapital som avgör en individs klassposition. Han identifierade tre former av kapital som spelar en roll i klassstrukturen: ekonomiskt kapital, kulturellt kapital och socialt kapital.
Ekonomiskt kapital innebär pengar och ekonomiska resurser. Kulturellt kapital avser till exempel utbildning, kunskaper, estetiska preferenser och andra kulturella tillgångar som en individ har. Socialt kapital innebär nätverk och relationer.
Alla dessa former av kapital spelar en roll i en individs klassposition. Till exempel kan en person med låg inkomst men hög utbildning och starka sociala nätverk anses tillhöra en högre klass än en person med hög inkomst men utan utbildning och sociala nätverk.
Bourdieu menade också att individens habitus, det vill säga de mönster som formar individens handlingar och smak, är formade av dessa former av kapital. Därmed spelar habitus en viktig roll i reproduktionen av klasstrukturen, eftersom det påverkar individens val och beteenden på sätt som upprätthåller deras klassposition.
Max Weber hade en multidimensionell syn på klass och status. Han menade att en individs sociala position inte bara bestäms av ekonomiskt kapital (vilket var Marx huvudfokus) utan också av prestige och makt.
Weber definierade en klass som en grupp av individer som har liknande ekonomiska positioner i samhället, baserat på deras egenskaper som producenter och konsumenter på marknaden. Men enligt Weber var klass bara en aspekt av en individs sociala position.
Utöver klass, introducerade Weber begreppet "statusgrupp". Medan klass handlar om ekonomiska relationer, är status mer kopplat till prestige, heder och livsstil. En statusgrupp kan definieras av faktorer som etnicitet, religion, yrke, utbildning och andra icke-ekonomiska faktorer. En individs status kan påverka deras livschanser på ett sätt som inte alltid korrelerar med deras klassposition. Till exempel kan en person med hög status men låg ekonomisk klass ändå ha tillgång till vissa privilegier och resurser.
Slutligen, inkluderade Weber även makt som en viktig dimension i den sociala stratifieringen. Makt handlar om en individs förmåga att få sin vilja igenom, även mot andras motstånd. Detta kan vara kopplat till både klass och status, men kan också vara relaterat till en individs position inom politiska och administrativa strukturer.
Webers syn på klass, status och makt visar på en mer komplex förståelse för social ojämlikhet, som tar hänsyn till både ekonomiska och icke-ekonomiska faktorer.
Vad är social rörlighet? För att besvara frågan behöver vi fundera över två saker. Kommer stora inkomstskillnader skapa drivkrafter och därmed större social rörlighet, medan små skillnader ”cementerar” samhället. Forskningen om intergenerationell rörlighet visar i stället att sambandet ofta går åt motsatt håll. Rörlighet mäts här som hur starkt föräldrars inkomster hänger ihop med barnens inkomster som vuxna. När barns framtida placering i inkomstfördelningen i hög grad kan förutsägas av föräldrarnas position, är den sociala rörligheten låg och principen om lika möjligheter urholkas.
I internationella jämförelser hamnar USA längst ner vad gäller rörlighet: kopplingen mellan fäders och söners inkomster är starkast där. Därefter följer bland annat Storbritannien, medan de nordiska länderna och Kanada återfinns i den mer rörliga änden av spektrumet. Med rörlighetsmatriser kan man se hur ”klibbiga” olika inkomstskikt är. Ett exempel är chansen att stanna kvar i den lägsta femtedelen: i USA ligger den tydligt högre än vad slumpen skulle ge, och högre än i Sverige. På motsvarande sätt är sannolikheten att klättra från botten till toppen lägre i USA än i Norden. Skillnaderna är särskilt tydliga i inkomstfördelningens ytterkanter: i USA är det relativt lätt att hamna i fattigdom och svårt att ta sig därifrån, medan de nordiska välfärdsstaterna ger bättre möjligheter att bryta ett ogynnsamt utgångsläge.
”Den amerikanska drömmen” som idé, att bakgrund spelar liten roll, stämmer inte med data. I stället framstår en nordisk verklighet med små inkomstskillnader, högre skatter och mer utbyggda offentliga system som mer förenlig med hög rörlighet. Förklaringen knyts till att rörlighet inte bara handlar om motivation, utan om faktiska resurser och risker: om utbildning, hälsa, trygghetssystem och möjligheten att investera i sin framtid utan att falla igenom. Stora klyftor kan dessutom påverka människors välmående och produktiva förmåga negativt, och därmed förstärka redan etablerade skillnader.
Det finns en annan slutsats också: att jämlikhet skulle ske på bekostnad av effektivitet. Exemplen från Norden används för att hävda att hög produktivitet och hög rörlighet kan gå hand i hand, särskilt i en kunskapsekonomi där varje outnyttjad potential blir en samhällsförlust. Textens underliggande varning är att om politiken ignorerar hur ökande klyftor påverkar livschanser kan Sverige i framtiden behöva förklara varför ”äpplet” åter började falla närmare trädet.