Psykologins historia är både fascinerande och komplex, med flera olika perspektiv som har utvecklats över tid. Två av de mest framträdande är beteendeperspektivet och det psykodynamiska perspektivet.
Beteendeperspektivet, med rötter i arbetet av Ivan Pavlov och senare B.F. Skinner, fokuserar på observerbart beteende och hur det formas av belöning och bestraffning. Beteendeperspektivet ser människan som en produkt av sin miljö och betonar den roll som inlärning spelar i beteende.
Å andra sidan tar det psykodynamiska perspektivet, som mest är känt genom Sigmund Freud, en djupare titt på det mänskliga psyket. Detta perspektiv fokuserar på det omedvetna sinnet och de inre konflikter som kan påverka beteende. Här spelar drifter, önskningar och konflikter från barndomen en stor roll.
Dessa två perspektiv skiljer sig avsevärt. Beteendeperspektivet fokuserar på det yttre – på vår miljö och hur den formar oss. Det psykodynamiska perspektivet, å andra sidan, fokuserar på det inre – på våra djupaste drifter och konflikter. Trots dessa skillnader har båda perspektiven spelat en viktig roll i att forma psykologin som vi känner den idag.
Klassisk betingning är en inlärningsteori som utvecklades av Ivan Pavlov. I hans berömda experiment presenterade Pavlov först mat för en hund, vilket resulterade i att hunden började dregla. Han började sedan ringa en klocka varje gång han presenterade maten. Efter ett tag började hunden dregla bara av att höra klockan, även när det inte fanns någon mat. Detta är ett exempel på klassisk betingning.
Terminologin inom klassisk betingning inkluderar obetingad stimulus (klockan i Pavlovs experiment), obetingad respons (dregling i samband med mat), betingad stimulus (klockan efter betingning) och betingad respons (dregling i samband med klockan).
Ett mer modernt exempel kan vara en person som har blivit rädd för hundar efter att ha blivit biten av en. I detta fall är den obetingad stimulansen hunden som bitit personen, och den obetingad responsen är smärtan från bettet. Efter betingning kan alla hundar (betingad stimulus) framkalla rädsla (betingad respons) hos personen.
Diskriminering och generalisering är två viktiga begrepp inom klassisk betingning. Diskriminering innebär att en individ lär sig att särskilja mellan liknande stimuli, till exempel att en person endast blir rädd för stora hundar, inte små. Generalisering innebär att en individ reagerar på liknande stimuli på samma sätt, till exempel att en person blir rädd för alla hundar, oavsett storlek.
Utsläckning är processen där den betingad responsen försvagas och till slut försvinner när den betingad stimulansen upprepade gånger presenteras utan den obetingad stimulansen. Till exempel, om klockan i Pavlovs experiment fortsätter att ringa utan att mat presenteras, kommer hunden till slut att sluta dregla vid ljudet av klockan.
Klassisk betingning är fortfarande mycket relevant idag och används ofta inom både psykologi och pedagogik. Till exempel, inom utbildning kan lärare använda belöningar (som beröm eller stjärnor på ett diagram) för att öka sannolikheten för önskade beteenden, som att lämna in uppgifter i tid eller delta aktivt i klassdiskussioner. Inom KBT kan klassisk betingning användas för att hjälpa människor att övervinna fobier eller ändra oönskade beteenden. Till exempel kan en person som är rädd för spindlar gradvis utsättas för bilder av spindlar och sedan verkliga spindlar i en lugn och kontrollerad miljö, i en process som kallas systematisk desensibilisering.
Frågor till Klassisk betingning: